Jag hade fått strikta regler om att jag absolut inte fick berätta detta för någon, det var nämligen en utav deras allra viktigaste lagar. Det finns en klan som heter Volturi och dom styr över vampyr världen om man säger så. De ser till se att inga lagar bryts, alltså så att inga vampyrer klargör sin existens genom att gå ut i solen eller kanske biter en människa inför publik. Alla vampyrer var också tvugna att se till se att alla "nyfödda" vampyrer uppförde sig. Bella berättade om den gången då en vampyr vid namn Victoria hade skapat en hel armé av nyfödda bara för att utplåna henne själv och hennes familj. Men med list och styrka hade de med hjälp utav ett par varulvar lyckats döda allihopa och bränt dom på bål. Jag visste fortfarande inte så mycket om det där med varulvar men alla sade till mig att jag skulle få veta om allt tids nog.

När Edward berättade om min dröm för alla andra, och mina tankar runt drömmen drog alla efter andan i rummet. Jag fattade verkligen inte varför de gjorde det, nu visste jag ju att de inte behövde andas. De var väl inlärt  för att ingen skulle börja misstänka något. När jag frågade Edward om hur han visste om allt detta förklarade han lugnt att han kunde läsa tankar och att andra i familjen Cullens kunde göra olika speciella saker.
" Alice kan se in i framtiden, men hon kan bara se beslut som redan är fattade. Jasper kan kontrollera allas humör i detta rum, han kan lugna ner ett helt rum fullt med arga människor. Och min Bella kan skydda oss allihopa med att stänga in oss i en mental sköld" förklarde han. " Men om jag blir vampyr..."
" Du kommer absolut inte att bli vampyr Carmen" röt Bella. "Varför kan jag inte det?" frågade jag osäkert.
" Ja, varför inte Bella? Jag tror nog att hon kan bli en riktigt cool vampyr med sina möjliga krafter." sa Emmett helt plötsligt, han hade stått tyst med en arm över Rosalie hela kvällen.
" Därför" sa Bella kort. " Vi får helt enkelt vänta och se, det beror på om Volturi märker något eller inte." Jag vände mig och såg att det var Carslile som nyss hade talat. Det var då jag hade frågat om vilka Volturi var.

I cirka en timme berättade allihopa om Volturi, de berättade om hur de styrde riket och om alla gånger de varit i konflikt med dom. Jag satt nästan och skakade när de berättade om slagsmålet i Volturi som hade börjat med att Edward nästan visat sig själv i solen.
Samtidigt som jag var väldigt rädd var jag ändå fascinerad utav den värld som de levde i. Allt som jag alltid trott vart påhitt och gamla skrönor visade sig nu vara sant. Alla gånger som jag drömt mig bort i fantasi världar med vampyrer, varulvar ,häxor och troll har det varrt så mycket hemskare. Men nu när jag fått en inblick i hur det egentligen är förstår jag ändå hur svårt det måste vara. Speciellt för familjen Cullen som lever på djurblod för att de äcklas av sig själva när de mördar en människa, de tycker att det känns lite bättre om man tar djur istället.
De fortsatte med berättelserna och jag lyssnade ivrigt med en fråga då och då.

" Carmen, du är mentalt utmattad utav allt detta. Jag tycker att du borde vila dig." jag tittade upp från en utav
böckerna jag lånat från Carsliles bibliotek, han hade böcker ändå från 1600-talet, och såg in Jaspers gulbruna ögon. "Inte riktigt än, jag vill läsa lite mer" mumlade jag. "Du kan få låna hem boken, det gör ändå inget jag tror att jag har läst den minst 5 gånger nu" skrattade Carslile.
" Åh, tack Carslile, åh tack så mycket. Om du bara visste hur många antikvariat jag varit i för att få tag på denna!"Jag tror nästan att det vaar över 20 stycken faktiskt. Med min bok under armen och Bella brevid mig började vi gå mot bilen.

" Vad tycker du egentligen om allt det här Carmen? Var ärlig nu, jag trodde att du skulle svimmat eller så när du fick reda på det." när jag vände mig mot Bella såg jag hur rädd hon såg ut, så jag svarade ärligt. " Jag är itne ett dugg rädd för er, den ändå gången jag var rädd under hela kvällen var när ni berättade dom där hiskeliga historierna." Jag skrattade till lite och fortsatte sedan." Jag tror ärligt talat att jag höll på att kissa på mig när ni berättade om  hur Volturi försökte döda Nessie!"
Både jag och Bella började skratta högt åt den bild vi fick upp ihuvudet av mig alldeles blöt om byxorna, med en alldeles förskräckt mig förstås. Vi tillbringade hela bilfärden hem till mig med att prata om hur jag skulle se ut om jag råkade ut för en blöt olycka. Och när vi kom fram sa Bella till mig att jag gärna fick komma till dom imorgon igen och att hon skulle gå till Charlie för att hälsa på honom.
" Jag kommer gärna över imorgon igen Bella, men jag måste bara fråga.." jag tvekade men sa ändå " Kan jag prata med Charlie om det här eller vet han inget?" Bella spärrade upp ögonen och svarade genast" Nej det får du inte, det ända han vet är att jag och min familj är något övernaturligt. Han vill absolut inte veta exakt vad vi är då skulle han inte orka med längre. Åh, snälla lova mig att du inte säger något till honom!"
"Jag lovar och svär att jag inte ska säga ett ord om det här till Charlie." lovade jag.
Vi kramade om varandra som kvällen innan och gick skilda vägar. Hon till Charlie och jag hem till mig.

Denna natten drömde jag något väldigt underligt. Det var två stora, och vackra ögon som såg på mig. De var gulbruna precis som Cullens, men de hade en lite nyans av rött i sig. Innan jag vaknade såg jag ett regn utav de mest underbar liljorna jag någonsin sett.

------------------

När jag hade vaknat efter drömmen var det omöjligt att somna om. Så jag hade varit uppe i flera timmar innan jag såg att det började ljusna ute. Mitt huvud hade gått i högvarv och alla mina tankar snurrade kring de vackra ögonen och det plötsliga regnet utav liljor. Det var den underligaste drömmen jag haft på väldigt länge, ögonen kunde jag inte förstå, bara att de ögonen tillhörde en vampyr. En vampyr vid namn Nick för att vara exakt.. Nick.. Hur kunde jag veta det? Jag såg inte ens vem det var men jag vet att de ögonen tillhörde Nick, Nick som har gulbruna ögon med en nyans av rött och bor i utkanten av Forks. Han letar efter någon eller något, något som han letat efter väldigt länge. Nick som vet om att min favorit blomma är lilja, Nick som snart kommer att hitta det han söker efter.

Mina funderingar avbröts utav en knack på mitt fönster. Mitt fönster? Jag har mitt sovrum på andra våningen, hur kan det knacka där?  Jag närmade mig fönstret med försiktiga steg och när jag kom fram gläntade jag lite på gardinen och tittade in i ett par ögon.. Bellas. Jag släppte andan som jag inte vetat att jag hållit och slappnade av i hela kroppen. Jag öppnade fönstret och lät Bella stiga in i mitt rum.  " Bella, du skrämde livet ur mig!" sa jag till Bella samtidigt som jag kramade om henne. "Förlåt, men jag var tvungen att träffa dig." Jag märkte att Bella lät stressad och jag frågade vad det var som hänt.

" Det är inget. Ingenting, du behöver inte oroa dig" sa hon snabbt. "Jag märker att något är fel, du brukar aldrig bete dig så här." Och jag kunde verkligen se att något var fel, Bella tittade runt efter något som jag inte visste om och stod aldrig still. Hon gick runt,runt i mitt rum och när hon gått några varv suckade hon ställde sig framför mig."Ta det lungt nu Carmen, och få inte panik eller något sånt." Vad nu tänkte jag, är det något om mig?  " Jag lovar Bella,berätta bara vad som hänt."jag försökte låta oberörd men min röst skar sig på slutet.  " Åh, Carmen förlåt oss. Vi skulle ha vart uppmärksammare!" Bella hade gått från stressad till vädjande. Jag kunde nästan se henne på knä framför mig.
" Snälla Bella! " sa jag högt "Berätta nu på en gång!" Min röst lät betydligt högre än vad jag trodde och Bella svarade genast. " Det är någon som  är ute efter dig,en vampyr förstås, och vi vet inte vad han vill dig. Det ända Alice såg var en vampyr som rusade igenom skogen runt Forks, och han pratade antingen med sig själv eller i en telefon. Men Alice hörde att han pratade om någon som hette Carmen som bodde i Forks. Och det finns inte så många Carmen i Forks, och sedan blev vi ännu säkrare på att han menade dig när han sa ditt efternamn. Smith. Men jag lovar att vi ska skydda dig, vad han än vill ska han inte få röra dig!" Det var svårt att hänga med i allt Bella sa men jag förstod att den här vampyren hade något att göra med min dröm. Det kändes så bara. "Vi åker direkt hem till dig Bella, jag behöver prata med Edward."

När vi kom fram till huset skyndade jag mig ut ur bilen och sprang den sista vägen till dörren. Bella hade redan öppnat dörren åt mig och Edward väntade på mig. Dom där vampyrerna var verkligen snabba tänkte jag snabbt innan jag började prata med Edward. Han sa åt mig att var tyst för mina meningar blev helt ofullständiga och han tyckte att det var bättre om han läste min tankat istället.
Jag började genast att tänka igenom hela min dröm och mina slutsater som jag kommit fram till. Efter ett tag vände sig Edward mot Bella och sa" Han heter Nick, han blev nyligen vegetarian och han vill verkligen hitta Carmen. Det är allt vi vet om honom, gå genast till Alice och fråga henne om hon har sett något mer."

Jag kände hur mina knän började skaka och ett illamående växa i min mage. Jag lutade ryggen mot väggen och sjönk ner på golvet. Edward tittade till mig och frågade om han kunde lämna mig en stund och jag lyckades klämma fram ett ja. Han försvann så snabbt att en kall vind blåste förbi mig. Jag huttrade till och kramade om mina ben, i mina tankar var det ingen romantisk vampyr som var ute efter mig utan en kallblodig mördare på jakt efter mitt blod.
 Alla dessa tankar som far runt i mitt huvud kunde ju Edward höra och han kom genast tillbaka till mig och berättade att jag var alldeles säker här. Att ingen skulle komma åt mig, att alla skulle se till så att jag var så trygg som möjligt.

Tänk hur mycket allt kan förvandlas på bara 2 dygn. 2 dygn är allt som behövs för att ens värld ska vändas upp och ner.