Kapitel 4
Bella hade sett ett samband mellan Dave och Nick, vampyren. Jag förstod inte riktigt vad det var för samband hon hade sett men jag lät bli att fråga, det såg nämligen ut som hennes hjärna gick i högvarv.
Inom loppet av två sekunder hade Bella lyft upp mig på ryggen och sprungit ner till vardagsrummet där Edward satt och spelade piano. Hon stannade med mig kvar på ryggen, jag var alledles för stel i kroppen efter den förfärliga åkturen. När vi stod stilla hörde jag tonerna som kom från pianot, det var den mest underbara emlodin jag någonsin hört. Jag och Bella lyssnade länge, länge. Ändå tills visan gled mot sitt slut och den sista gripande tonen hängde i luften. Då drog Bella ner mig försiktigt och ruskade lite på mig så att jag skulle slappna av. Mina tankar tänkte bara på den vackra visan som Edward nyss spelat, men jag var tvingen att komma tillbaks till verkligheten.
Bella blängde på mig och jag insåg att jag måste ha missat något som hon sagt.
"Du lyssnar ju inte Carmenn!"
" Förlåt, förlåt. Jag var bara helt fast i visan som Edward spelade nyss." Bella såg förstående ut men skällde lite till på mig för att jag inte lyssnat på henne. Sedan såg hon till att jag lyssnade och berättade igen vad hon hade sagt.
"Jag tror att Nick, alltså vampyren. Han hette väl så?" jag nickade till svar och gjorde en gest med handen så att Bella skulle fortsätta. " Ja, jag tror att Nick är här för att skydda dig. Inte för att mörda dig på något sätt, och jag har ju tänkt mycket på det här. Att Nick nog inte skulle vilja döda dig, han är faktiskt vegetarian och då är inte ens högsta önskan att mörda en människa och sedan hänsynslöst tömma kroppen på blod." det sista som Bella hade sagt fick mig att rysa,bara tanken på att någon skulle sörpla i sig mitt blod för att sedan slänga min livlösa kropp åt sidan gav mig kräk reflexer.
" Ta det lugnt Carmen, det kommer inte att hända dig." Edward stod med ryggen emot oss och hade förstås läst mina tankar. " Men jag är rädd Edward, tänk om.. Tänk om mitt liv slutar så, att jag blir någon gammal vampyrs mellanmål." jag viskade nästan så tyst att en vanlig människa inte hade hört mig, men alla i det här huset kunde förstås höra en myra som gick över golvet. " Åh snälla tänk inte så, jag lovar och svär att jag inte ska låta någon göra dig illa!" den här gången var det Bella som talade och jag hörde på hennes röst att hon verkligen menade det. " Tack så mycket. Tack för att jag har er, och att ni litar så på mig och att ni lät mig få veta er hemlighet." Jag log och det gjorde Bella och Edward också.
----------------
Vid middagen, då jag, Nessie och Jakob satt och åt kom jag på att jag aldrig fick veta varför Nick ville skydda mig. Just mig av alla människor. Det ändå jag förstod av det var att Dave måste ha fått ett spår av mig någonstans på internet. Antagligen den gången jag var med i en tävling i Forks Daily och priset var en resa till New York, anmälan skedde via internet och det betyder att Dave säkert hade hittat mitt namn där. Han var besatt utav datorer, och träning såklart. Det var en av anledningarna som fick mig att falla för honom. Hans otroligt vältränade kropp med perfekta linjer.
Jag måste vara sjuk i huvudet som sitter och dagdrömmer om min föredetta som misshandlat mig och mördat mitt enda barn. Helt sjuk i huvudet, på riktigt alltså. Men Edward kom till min sida på en gång och sa till mig att jag nog var den friskaste personen han någonsin träffat. Där var jag tvungen att hålla med eftersom jag inte ens haft en förkylning sedan nittonhundranittoåtta. Det är nog ganska sjukt tänkte jag, att jag varit fri från sjukdomar i över tio år. Edward höll med mig där och gick sedan runt bordet för att krama om Nessie och överasska henne med en kittlingsattack.
Jag lämnade matbordet och styrde mina steg mot Bellas röst. Det lät som om hon var på övervåningen så jag började ta mig upp för den vackra trappan. Jag lät fingrarna glida längs mönstrena i ledstången, jag måste komma ihåg att fråga vem som hade snidat ut mönstret. Jag hittade Bella i Carsliles bibliotek, tredje dörren till vänster.
" Du,bella?" frågade jag, och man hörde verkligen hur nyfiken jag var. " Vaddå?" svarade Bella utan att titta upp från boken som hon hade under näsan. "Jo, jag undrar vad du menade med att vampyren, jag menar Nick,skyddade mig. Alltså varför skyddar han just mig, och är Dave inblandad i det här?"
" Dom flesta vampyrerna har en speciell gåva, du vet ju om alla i Cullens, men det finns många olika sorters gåvor. Jane tillexempel hon kan framkalla smärta genom att titta på en person och hennes tvilling bror Alec kan stänga av alla sinnena man har. Och Nick han har gåvan att skydda, och det är det jag håller på att läsa om just nu. Så om du ursäktar mig några minuter kanske." Jag lät Bella vara och satt istället och funderade på Nick. Jag tänkte på hur vackra hans ögon måste vara i verkligheten och vad Emmett hade trott om mig som vampyr. Om jag måste erkänna så verkar det faktiskt väldigt kul att vara vampyr, att leva föralltid och kanske, kanske hitta sin själsfrände som är precis som Jasper är för Alice eller Emmett för Rosalie.
Det hade bara gått 5 minuter sedan jag låtit Bella läsa i boken och hon hade redan läst ut hela. Hon slängde iväg den mot soffan och jag såg att den hette " allmän kunskap om vampyrkrafter". Vad konstigt att de har en sådan bok, då kan vet ju alla om ens speciella gåvor. " Varför har ni en bok om vampyrkrafter?"undrade jag. " Det finns bara ett exemplar av denna och det är en utav Carsliles vänner som gett den till oss. Ändast de krafter som är upptäckta och observerade av författaren själv finns med. Och som tur var fanns Nicks gåva med. Gåvan kallas helt enkelt för skydds gåvan." Bellas svar dög åt mig och jag ställde en ny fråga." Men vad hittade du om kraften då? Stod det något speciellt?"
" Här" sa hon och flyttade sig till soffan och satte sig brevid boken. Hon tog upp den slog upp rätt sida och gav den till mig. " Läs det tredje kapitlet och börja 20 rader ner på sidan."
Jag tittade på texten och häpnades över hur snabbt Bella hade kunnat läsa denna minimala text.
Kapitel 3
.... En skyddare kan välja ut en person som de tycker är lämpliga att skydda och sedan vaka över dom i flera år. Det är inte många som får en egen skyddare och de som får ska känna sig lyckligt lottade. Var femte år väljer skyddaren en ny person de vill skydda, och så fortsätter det oftast i all evighet. Vid få tillfällen kan skyddaren stanna hos en och samma person då de råkat på sin själsfrände i jakt efter en ny skyddsling. Sådant händer verkligen vid ytterst få tillfällen och även om skyddarens själsfrände inte besvarar känslorna stannar skyddaren kvar och vakar hela tiden över personen. Man kan säga att en vampyr med gåvan att kunna skydda är som en ängel, en ängel som kan mörda andra för att skydda sin skyddsling.
Jag tittade upp på Bella när jag hade läst det som behövdes och frågade henne en massa olika saker. De mesta kunde hon inte svara på men vissa som denna fråga kunde hon. " Tror du att jag är en sån där själsfrände för Nick?" " Den frågan har jag väntat på, men det är egentligen sånt man ska fråga Alice om. Hon kan ju se sånt som händer men hon har aldrig sett er två tillsammans." hon mumlade något för sig själv samtidigt som hon kliade sig i pannan. Hon funderade ett tag på vad hon skulle säga, tror jag för att efter en stund sken hon upp och berättade vad hon hade kommit fram till. " Om jag ska gå efter mina känslor och instikter tror jag att det är så, men om du frågar någon annan kommer du säkert få ett annat svar. Men om du vill tro på mina ord är det bara att tro. Annars kan du ju välja själv, du behöver ju inte älska Nick tillbaka bara för att han älskar dig. Det stod ju i boken att "Om en skyddare hittade sin själsfrände...""
Jag slutade att lyssna på Bella när hon börjde ha fördedrag om det som jag redan hade läst och fokuserade på mina känslor. Det kändes redan som att jag älskade Nick, bara för en tanke på hans vackra ögon fick mig att sucka.
Jag studerade Bellas ansikte medans hon pratade på om boken, och tänkte på hur jag skulle kunna se ut som vampyr. Om mitt hår också skulle bli så långt och glansigt eller om mina läppar skulle bli lika fylliga och smultron röda. Bellas ansiktsuttryck ändrades tvärt då hon hade hört något som jag inte hört. Hon såg förvånade ut och stirrade på min ficka. " Vad?" sa jag lite surt eftersom att jag inte visste vad hon ville. " Jag tror att det är din mobil som låter, för jag kan väl inte inbilla mig en så dålig melodi."
Jag tittade argt på henne för att det var min favorit låt. Men jag tog ändå upp mobilen ur fickan och blev chockad över att jag inte hört min egna ringsignal.
På displayen stod det "dolt nummer ringer", och när jag precis skulle svara slutade det att ringa och perosnen på andra sidan luren hade gett upp hoppet om att jag skulle svara. Istället för att tänka på det började jag och Bella att spela schack. Och inte långt efter att vi hade börjat kom Edward och Alice in och ville vara med. Det var omöjligt för mig att möta någon av dom och Bella var inte särskilt duktig enligt henne själv. Så vi lät Edward och Alice spela mot varandra och jag förstod varför Bella berättat om hur fasicerande det var att se dom två möta varandra.
-----------------------
Precis innan jag skulle gå och lägga mig gick jag in till Jasper, för jag behövde lugna ner mig lite. Han hjälpte mig så gärna och han sa att han skulle vara i närheten av mitt rum hela natten. " Då kan du känna dig lugn." sa Jasper och skrattade lite åt sitt egna skämt, det gjorde jag också.
Den natten drömde jag min andra dröm i Cullens hus.
Inom loppet av två sekunder hade Bella lyft upp mig på ryggen och sprungit ner till vardagsrummet där Edward satt och spelade piano. Hon stannade med mig kvar på ryggen, jag var alledles för stel i kroppen efter den förfärliga åkturen. När vi stod stilla hörde jag tonerna som kom från pianot, det var den mest underbara emlodin jag någonsin hört. Jag och Bella lyssnade länge, länge. Ändå tills visan gled mot sitt slut och den sista gripande tonen hängde i luften. Då drog Bella ner mig försiktigt och ruskade lite på mig så att jag skulle slappna av. Mina tankar tänkte bara på den vackra visan som Edward nyss spelat, men jag var tvingen att komma tillbaks till verkligheten.
Bella blängde på mig och jag insåg att jag måste ha missat något som hon sagt.
"Du lyssnar ju inte Carmenn!"
" Förlåt, förlåt. Jag var bara helt fast i visan som Edward spelade nyss." Bella såg förstående ut men skällde lite till på mig för att jag inte lyssnat på henne. Sedan såg hon till att jag lyssnade och berättade igen vad hon hade sagt.
"Jag tror att Nick, alltså vampyren. Han hette väl så?" jag nickade till svar och gjorde en gest med handen så att Bella skulle fortsätta. " Ja, jag tror att Nick är här för att skydda dig. Inte för att mörda dig på något sätt, och jag har ju tänkt mycket på det här. Att Nick nog inte skulle vilja döda dig, han är faktiskt vegetarian och då är inte ens högsta önskan att mörda en människa och sedan hänsynslöst tömma kroppen på blod." det sista som Bella hade sagt fick mig att rysa,bara tanken på att någon skulle sörpla i sig mitt blod för att sedan slänga min livlösa kropp åt sidan gav mig kräk reflexer.
" Ta det lugnt Carmen, det kommer inte att hända dig." Edward stod med ryggen emot oss och hade förstås läst mina tankar. " Men jag är rädd Edward, tänk om.. Tänk om mitt liv slutar så, att jag blir någon gammal vampyrs mellanmål." jag viskade nästan så tyst att en vanlig människa inte hade hört mig, men alla i det här huset kunde förstås höra en myra som gick över golvet. " Åh snälla tänk inte så, jag lovar och svär att jag inte ska låta någon göra dig illa!" den här gången var det Bella som talade och jag hörde på hennes röst att hon verkligen menade det. " Tack så mycket. Tack för att jag har er, och att ni litar så på mig och att ni lät mig få veta er hemlighet." Jag log och det gjorde Bella och Edward också.
----------------
Vid middagen, då jag, Nessie och Jakob satt och åt kom jag på att jag aldrig fick veta varför Nick ville skydda mig. Just mig av alla människor. Det ändå jag förstod av det var att Dave måste ha fått ett spår av mig någonstans på internet. Antagligen den gången jag var med i en tävling i Forks Daily och priset var en resa till New York, anmälan skedde via internet och det betyder att Dave säkert hade hittat mitt namn där. Han var besatt utav datorer, och träning såklart. Det var en av anledningarna som fick mig att falla för honom. Hans otroligt vältränade kropp med perfekta linjer.
Jag måste vara sjuk i huvudet som sitter och dagdrömmer om min föredetta som misshandlat mig och mördat mitt enda barn. Helt sjuk i huvudet, på riktigt alltså. Men Edward kom till min sida på en gång och sa till mig att jag nog var den friskaste personen han någonsin träffat. Där var jag tvungen att hålla med eftersom jag inte ens haft en förkylning sedan nittonhundranittoåtta. Det är nog ganska sjukt tänkte jag, att jag varit fri från sjukdomar i över tio år. Edward höll med mig där och gick sedan runt bordet för att krama om Nessie och överasska henne med en kittlingsattack.
Jag lämnade matbordet och styrde mina steg mot Bellas röst. Det lät som om hon var på övervåningen så jag började ta mig upp för den vackra trappan. Jag lät fingrarna glida längs mönstrena i ledstången, jag måste komma ihåg att fråga vem som hade snidat ut mönstret. Jag hittade Bella i Carsliles bibliotek, tredje dörren till vänster.
" Du,bella?" frågade jag, och man hörde verkligen hur nyfiken jag var. " Vaddå?" svarade Bella utan att titta upp från boken som hon hade under näsan. "Jo, jag undrar vad du menade med att vampyren, jag menar Nick,skyddade mig. Alltså varför skyddar han just mig, och är Dave inblandad i det här?"
" Dom flesta vampyrerna har en speciell gåva, du vet ju om alla i Cullens, men det finns många olika sorters gåvor. Jane tillexempel hon kan framkalla smärta genom att titta på en person och hennes tvilling bror Alec kan stänga av alla sinnena man har. Och Nick han har gåvan att skydda, och det är det jag håller på att läsa om just nu. Så om du ursäktar mig några minuter kanske." Jag lät Bella vara och satt istället och funderade på Nick. Jag tänkte på hur vackra hans ögon måste vara i verkligheten och vad Emmett hade trott om mig som vampyr. Om jag måste erkänna så verkar det faktiskt väldigt kul att vara vampyr, att leva föralltid och kanske, kanske hitta sin själsfrände som är precis som Jasper är för Alice eller Emmett för Rosalie.
Det hade bara gått 5 minuter sedan jag låtit Bella läsa i boken och hon hade redan läst ut hela. Hon slängde iväg den mot soffan och jag såg att den hette " allmän kunskap om vampyrkrafter". Vad konstigt att de har en sådan bok, då kan vet ju alla om ens speciella gåvor. " Varför har ni en bok om vampyrkrafter?"undrade jag. " Det finns bara ett exemplar av denna och det är en utav Carsliles vänner som gett den till oss. Ändast de krafter som är upptäckta och observerade av författaren själv finns med. Och som tur var fanns Nicks gåva med. Gåvan kallas helt enkelt för skydds gåvan." Bellas svar dög åt mig och jag ställde en ny fråga." Men vad hittade du om kraften då? Stod det något speciellt?"
" Här" sa hon och flyttade sig till soffan och satte sig brevid boken. Hon tog upp den slog upp rätt sida och gav den till mig. " Läs det tredje kapitlet och börja 20 rader ner på sidan."
Jag tittade på texten och häpnades över hur snabbt Bella hade kunnat läsa denna minimala text.
Kapitel 3
.... En skyddare kan välja ut en person som de tycker är lämpliga att skydda och sedan vaka över dom i flera år. Det är inte många som får en egen skyddare och de som får ska känna sig lyckligt lottade. Var femte år väljer skyddaren en ny person de vill skydda, och så fortsätter det oftast i all evighet. Vid få tillfällen kan skyddaren stanna hos en och samma person då de råkat på sin själsfrände i jakt efter en ny skyddsling. Sådant händer verkligen vid ytterst få tillfällen och även om skyddarens själsfrände inte besvarar känslorna stannar skyddaren kvar och vakar hela tiden över personen. Man kan säga att en vampyr med gåvan att kunna skydda är som en ängel, en ängel som kan mörda andra för att skydda sin skyddsling.
Jag tittade upp på Bella när jag hade läst det som behövdes och frågade henne en massa olika saker. De mesta kunde hon inte svara på men vissa som denna fråga kunde hon. " Tror du att jag är en sån där själsfrände för Nick?" " Den frågan har jag väntat på, men det är egentligen sånt man ska fråga Alice om. Hon kan ju se sånt som händer men hon har aldrig sett er två tillsammans." hon mumlade något för sig själv samtidigt som hon kliade sig i pannan. Hon funderade ett tag på vad hon skulle säga, tror jag för att efter en stund sken hon upp och berättade vad hon hade kommit fram till. " Om jag ska gå efter mina känslor och instikter tror jag att det är så, men om du frågar någon annan kommer du säkert få ett annat svar. Men om du vill tro på mina ord är det bara att tro. Annars kan du ju välja själv, du behöver ju inte älska Nick tillbaka bara för att han älskar dig. Det stod ju i boken att "Om en skyddare hittade sin själsfrände...""
Jag slutade att lyssna på Bella när hon börjde ha fördedrag om det som jag redan hade läst och fokuserade på mina känslor. Det kändes redan som att jag älskade Nick, bara för en tanke på hans vackra ögon fick mig att sucka.
Jag studerade Bellas ansikte medans hon pratade på om boken, och tänkte på hur jag skulle kunna se ut som vampyr. Om mitt hår också skulle bli så långt och glansigt eller om mina läppar skulle bli lika fylliga och smultron röda. Bellas ansiktsuttryck ändrades tvärt då hon hade hört något som jag inte hört. Hon såg förvånade ut och stirrade på min ficka. " Vad?" sa jag lite surt eftersom att jag inte visste vad hon ville. " Jag tror att det är din mobil som låter, för jag kan väl inte inbilla mig en så dålig melodi."
Jag tittade argt på henne för att det var min favorit låt. Men jag tog ändå upp mobilen ur fickan och blev chockad över att jag inte hört min egna ringsignal.
På displayen stod det "dolt nummer ringer", och när jag precis skulle svara slutade det att ringa och perosnen på andra sidan luren hade gett upp hoppet om att jag skulle svara. Istället för att tänka på det började jag och Bella att spela schack. Och inte långt efter att vi hade börjat kom Edward och Alice in och ville vara med. Det var omöjligt för mig att möta någon av dom och Bella var inte särskilt duktig enligt henne själv. Så vi lät Edward och Alice spela mot varandra och jag förstod varför Bella berättat om hur fasicerande det var att se dom två möta varandra.
-----------------------
Precis innan jag skulle gå och lägga mig gick jag in till Jasper, för jag behövde lugna ner mig lite. Han hjälpte mig så gärna och han sa att han skulle vara i närheten av mitt rum hela natten. " Då kan du känna dig lugn." sa Jasper och skrattade lite åt sitt egna skämt, det gjorde jag också.
Den natten drömde jag min andra dröm i Cullens hus.
Kommentarer
Trackback
