Den här drömmen kändes så verklig på något sätt, jag kunde känna dofterna och se färgerna så klart att jag trodde att jag aldrig hade somnat.
 Jag var vid en sjö, det var absolut den vackraste sjön jag någonsin sett, och runt omkring mig växte det höga grönskande träd. Längs vatten brynet fanns den finaste och smalaste stranden med den finkornigaste sanden. När jag gick längs vattnet kände jag sanden mellan tårna och den svala vinden runt omkring mig.
 Jag gick ner i vattnet som omslöt mina fötter mer och mer ju längre jag gick, och längs botten växte det katniss rötter , precis sådana som jag och min mor brukade plocka om sommaren.
Det underliga i drömmen började när en man dök upp genom ytan, och det var inte Dave som bara skulle ha sett mal placerad ut i denna vackra miljö, utan det var Nick. Jag hade en känsla som sa mig att det var Nick.
Nu visste jag äntligen hur han såg ut, och han var så vacker att allting runt omkring mig försvann. Det var bara Nick jag såg, och det var bara mig som Nick såg.

Han vadade fram genom vattnet mot mig och jag möte upp honom halv vägs, men precis innan vi skulle röra vid varandra drogs jag ner under ytan. Jag kämpade och slet mot det som hade tagit ett fast grepp om min vad, men misslyckades totalt genom att bara bli dragen längre ner under vattnet.
Att det kunde vara så djupt där jag nyss hade bottnat mer än väl, det kunde jag inte förstå. Vi människor behöver ju andas, och syre finns det inte gått om i vatten. Min mun ville öppna sig och försöka andas, men jag visste att det aldrig skulle gå så jag höll min mun stänga och väntade på medvetslösheten.

Just när det kändes som att jag skulle sprängas för att jag inte fick någon luft, tog någon tag i min arm. Ett par väldigt kalla händer faktiskt, kalla och så otroligt perfekta. Kampen om åt vilket håll jag skulle till var lätt för den kalla personen , för att han hade en otrolig styrka som fortsatte att dra mig mot ytan. Men det som hade dragit ned mig fortsatte att dra mig neråt, djupare.
Mina ben drogs neråt, mina armar drogs uppåt. Och precis när någon av dom skulle vinna kampen,  vaknade jag.

------------------

Det där var den läskigaste och underbaraste dröm jag drömt på länge. Jag hade vaknat alldeles svettig som vanligt men jag hade känt mig lugn. Nick var så vacker att jag inte kunde tänka på något annat under hela dagen, Edward märkte det förstås och samlade genast ihop alla så att de kunde diskutera hurvida de kände honom eller inte.
En sak var säker, och det var att någon var ute efter mig. Alltså Dave enligt mig, och förmodligen så tänkte alla precis samma sak. Dave hade inte gett upp om att få mig tillbaka, jag vet att han skulle göra allting för att få ,mig tillbaka. Så har det alltid vart och det betyder att han antingen kommer att bli mördad utav mina vampyr vänner eller att jag kommer att dö en långsam död tillsammans med honom.  Jag rös bara jag tänkte på det, jag ville aldrig se den där äckliga människan.

När jag hörde några steg komma bakom mig där jag satt vid matbordet tänkte jag direkt att det var Edward som hade hört vad jag tänkt. Men det var Jasper som kom in istället. " Vad är det som du tänker på Carmen? Du verkar väldigt rädd helt plötsligt."
" Jag sitter bara och tänker på vad som kommer att hända med mig..." jag talade väldigt tyst, men jag visste att han kunde höra mig ändå. " Jag har sagt det förut, ta det bara lugnt och låt oss sköta allting."  När han sa ordet lugn började jag såklart att känna mig väldigt lugn. Just då var allting okej och det fanns inget att oroa sig för helt enkelt. Den dagen tillbringade jag tillsammans med Jasper och Alice, det var ändå ganska läskigt att vara med Jasper. Han tittade på mig som om han ville ha mig, alltså mitt blod. Bella hade tidigare berättat att Jasper fortfarande hade svårt för det där med människoblod, det var ju trots allt han som blev vegetarian sist av alla i familjen Cullen. Eller sist innna Bella och Renesme anslöt sig.

------------

Senare på kvällen när natten närmade sig gick jag upp till mitt rum, det var ett gästrum egentligen, och förberedde mig för sängen. Jag gick för att borsta tänderna och ta en dusch för att sedan klä på mig en utav alla pyjamasar som jag fått från Alice. Då jag tittade runt omkring mig märkte jag att gästrummet började se mer ut som mitt rum. Jag kunde inte föreställa mig någon annan som använde mitt rum till sitt eget. Min funderingar kring rummet avbröts av en ljus och len röst. " Hej" var det ändå som hördes och där rösten kom ifrån stod Nessie. Lilla, fast ändå stora Nessie. " Hej Nessie, eller jag kan väl säga så?" Jag försökte inleda en koversation eftersom att Nessie verkade ganska nervös på något sätt.

" Ja visst kan du säga det, alla andra gör det i alla fall." hon verkade ha lätt för att prata den lilla tösen tänkte jag.
" Vad bra" Vem var det som kom på ditt smeknamn förresten?" Det var något som jag alltid undrat, även fast det inte var något jätte spännande behövde jag veta det. " Åh, det var Jacob som kom på det, han har kallat mig det ända sedan jag var nyfödd fast.." hon tvekade i slutet och jag sa till henne att fortsätta. " Mamma har aldrig riktigt gillat att jag kallas för Nessie, hon tycker att det låter som Lochness odjuret!" då började jag skratta hejdlöst och det tog inte lång tid tills Nessie stämde in i mitt skratt. Hennes skratt var som klingande ljuva toner jämfört med mitt flämtande ha ha.
"Kan du inte berätta lite för mig om vargarna?" det var defenitivt något som jag alltid undrat över. " Det kommer att ta ganska lång tid bara så att du vet." " Jag har lång tid på mig hörru, det är bara att sätta igång!"
Hon började med att berätta om hur de blev vargar, det hade med deras förfädrar att göra och vampyrerna. Om man hade en gammal vargs blod i sina ådror börjar man sakta förvandlas när det är många vampyrer i närheten av deras stad.
Sedan fortsatte hon med att berätta om prägling och om hur Jacob hade präglats på henne så fort de hade mött varandras blickar. Då var hon bara några minuter gammal, men hon såg ut som en 7 månaders liten bebis då.
Jag tror att vi satt uppe nästan hela natten och pratade om olika varg fakta. För att när jag tittade ut genom fönstret såg jag att solen höll på att stiga upp.
" Och när vargarna är i närheten av riktiga vampyrer känner de bara en stinkade och fruktansvärd lukt, ed kan också....." Nessie hade sakta avbrutit sin mening och när jag tittade på henne såg jag att hon hade somnat. Det hade jag nästan glömt bort själv, men nu när jag tänkte på det kände jag hur trött jag var också.

Både Nessie och jag somnade mitt på min stora säng, och sov djupt utan en endaste dröm. Bara en liten, och det var jag som drömde den. Jag var tillbaka i vattnet och kampen om mig var i gång igen, jag slets åt olika håll hela tiden och det kändes som om att min kropp skulle gå mitt itu. När jag äntligen trodde att det var över, att den kalla personen skulle dra upp mig, sjönk jag djupt ner i det mörka vattnet och kände den leriga bottnen mot mina bara fötter.