Jag sträckte ut mig i sängen samtidigt som morgonsolen sken in i fönstret när jag  hörde rörelse alldeles brevid mig. Jag hoppad till och drog täcket tätare omkring mig samtidigt som jag makade mig längre upp sängen. Min blick gled åt vänster och sedan till höger, sedan till vänster och sedan tillbaka till...

"Hjälp Nick! Sluta skrämma mig så!" sa jag högt.
  "Du borde ha vänjt dig vid det här laget." skrattade Nick.
"Jag tror nog inte att jag kommer att göra det. Du förstår, jag är en människa och jag det är bara naturligt att jag är rädd för övernaturliga ljud."
 "Oj, oj , oj. Vaknat på fel sida idag?" sa Nick glatt.
Jag skakade på huvudet och attackerade honom med en kram. Han besvarade självklart min kram och viskade i mitt öra: "Grattis på födelsedagen."
"Va?" sa jag. "Är det redan dfen 13:de? Åh, nej."
  "Vadå? Du gillar väl ändå födelsedagar?"
"Ja, jag älskar födelsedagar!" sa jag högt. Det borde han väl ändå veta?
"Men vad är det som är 'Åh, nej.' idag då?"

"Bella fyller år."
 Nick såg överraskad ut ett tag men såg snabbt ut som vanligt igen. Fast med ett leénde på läpparna.
  "Då får du väl köpa något." sa han. "Men innan... så måste du öppna min present till dig!"
Jag klappade mina händer i iver för att få slita av presentpapperet och se vad som var i. Nick plockade fram något bakom ryggen och höll fram en pappkartong till mig. Jag slutade le i en sekund när jag såg att det inte var något roligt presentpapper och hoppades att Nick inte skulle märka något.
   "Vad är det?" sa han dystert.
"Äsch, inget."
   "Jo, nåt är eller var fel."
"Det var bara det att jag trodde att det skulle vara ett roligt paket med massa färger, och presentpapaper som jag kunde slita av.
  "No problemo." sa Nick och försvann.

Jag suckade. Han skulle alltid vara alltför perfekt. Utanför gästrumsfönstret kunde jag höra fåglarna i Forks kvittra glatt. Sommaren började övergå till höst och bladen hängde troget kvar på trädens grenar. Det var väldigt vackert ute med de få blad som började bli oranga, gula och röda. Ack så vackert.

Löven påminde mig om färger, färger mig om presenten. Vad kunde det vara i paketet? Jag hade inte sagt att jag önskade mig något speciellt till Nick, och det gjorde jag inte heller. Men jag kunde inte låta bli att fundera på vad som kunde tänkas ligga i paketet och vänta på mig.

"Är du nöjd nu min sköna?"
Jag ryckte till när Nick återvände från sin lilla presentinslagning. Han räckte fram det nu färgglade paketet och såg väldgit förväntansfull ut.
"Det verkar vara något riktigt bra i paketet." sa jag glatt och skakade lådan jag höll i.
Det lät inte, men det var något som vägde litegrann. Ingen fjäder i all fall tänkte jag för mig själv.

"Kom igen, öppna nu Carmen."
  "Snart, jag vill bara försöka lista ut vad det är."
"Du kommer aldrig att klara det. Öppna bara!"
"Okej, okej..."
Jag lirkade av det klarblåa snöret och petade upp all tejp. Sedan tog jag försiktigt tag i ena kanten och... slet snabbt av papperet. Nick skrattade till, antagligen åt min iver till att få se innehållet.
Under papperet var samma låda jag sett bara för några minuter sedan. Jag öppnade locket och såg att det var en massa vitaskyddspluppar i lådan. Som om det var en liten TV i den lilla lådan som behövde skyddas från stötar.
 "Varför är det pluppar i lådan?" sa jag och skämdes lite över att jag inte kom ihåg vad det hette.
   "Det kanske är något ömtåligt?" sa Nick.

Jag struntade i att 'det kanske är något ömtåligt' och vände upp & ned på lådan så att alla pluppar plus innehållet regnade ned på täcket. Nick gjorde inte en min så det var nog inte så ömtåligt.

Bland allt det vita såg jag en ask. En liten blå ask med kanter av samma färg som guld.

Nej. Inte en sån ask.

Min hand sträckte sig automatiskt fram och grep tag om asken. Nick rörde inte en min.
Jag svalde hårt och öppnade locket.

---

Det här första kapitlet är inte så himla långt. Det beror på att först raderades allt som jag skrivit och jag har haft fullt upp med sommaren. Men jag hoppas att ni gillade kapitlet.

Vad kommer att ligga i asken?