Angelica gick längs kanten av den lilla, lilla gläntan jag och Nick befann oss i.
 "Så vi möts igen." sa hon. "Nick, du blir min förätt och Carmen... Min  dessertt. Eller? Ska jag äta desserten först? Plåga lilla Nick lite grann?"
Hon var plötsligt bara någon centimeter från Nicks ansikte och Nick började väsa och det ryckte i han armar.
 "Vill du vara med på kalaset Nick?"
Nick svarade inte, istället knuffade han mig bakåt mot en stor tjock trädstamm. Livrädd kramade jag om trädet med ryggen lutat mot det.
 "Gå härfirån." sa Nick förbannat.
  "Vad händer annars? Ska du skvallra för Cullens?" Angelica lät som om hon pratade med en bebis. Men det var ju stora arga och farliga Nick!
 Nick visade sina tänder i ett  väsane och kastade sig fram emot Angelica. Angelica hoppade snabbt undan och fäste blicken i mig, Nick hade kastat sig rakt in i ett träd.
 "Carmen. Så trevligt att vi träffas nu precis innan ditt onödiga liv tar slut."
Hon började gå emot mig med långsamma steg

Jag svalde hårt och letade efter Nick bakom Angelica. Jag fann honom i ett annat träd bara några meter ifrån Angelica. Han hoppade kvickt ner på Angelicas axlar och började slita och dra i hennes huvud. Hon viftade med händerna och försökte få ett grepp om Nick. Hon lyckades inte men Nick kunde inte hålla sig kvar, det var som en rodeo. Nick försökte vara kvar så länge som möjligt medan Angelica, som då var tjuren, försökte kasta av honom.

"Släpp mig!" skrek Angelica.
 "Aldrig." morrade Nick.

Vad kunde en sån som jag göra i denna situation. Ett krig mellan två vampyrer som fajtades om mig. Den ena vill ha mig död den andre ville ha mig levande. Båda ville nog ha mitt blod.

Angelicas huvud knäcktes hit och dit men det gick aldrig av, det var som att rubba toppen av ett berg. Nästan omöjligt.

Tankarna snurrade runt i mitt huvud: Jag eller Nick? Ska jag dö för honom eller låta han dö för mig? Vad ska jag göra? Kan jag få Angelicas uppmärksamhet på något sätt? Har jag någonting som är avgörande i den här fajten?

 Drömmar. På något sätt hade Nick och jag drömt samma dröm när han var nära döden. Angelica var nu nära döden, det borde betyda att om jag svimmade eller somnade skulle vi kanske vara i samma dröm. Bara kanske.

Jag slöt mina ögon och...

... hon var där. Bara några meter ifrån mig, men samma barriär som förut höll mig ifrån Nick var där nu också.
 "Vad... vad gör du här?" skrek Angelica.
   "Snälla, kan du bara ge upp. Om jag får Nick att släppa dig - springer du iväg då?"
Hon såg ut som om hon skulle börja gråta "Jag vill inte dö."
 "Lovar du att gå om han släpper dig?"
Hon svarade inte på direkten men efter en kort kort stund sa hon :"Nej. Jag tänker döda honom och sedan komma efter dig."
Angelica kastade sig emot mig, stötte in i den onsynliga väggen och jag öppnade ögon.

Lita aldrig på vampyrer, tänkte jag. Förutom Cullens och Nick.

Det verkade som om Angelica hade övertaget nu, Nick hade ramlat av och nu cirklade de runt varandra.
 "Ger du upp?" sa Angelica.
  "Aldrig." morrade Nick.

Då kom jag på det. Om jag kastade mig in i den striden skulle något hända, jag skulle dö eller så skulle Angelica dö. Det var störst risk att jag skulle dö, men hur länge kan man egentligen klara sig i en värld av vampyrer?

Jag gick långsamt mot den morrande och väsande fajten. De var som suddiga streck när det snabbt flyttade sig från ena sidan till den andra.

Snart där.

Nick stannade upp i en millisekund och såg mot på mig argt. Angelica tog chansen och kastade sig mot honom.

---

Jag skrev det här kapitlet med många dagars mellan rum pga bl a internet krångel. Hoppas att det inte var för konstigt.

Vem förlorar , eller blir det oavgjort? Nick eller Angelica?

... eller Carmen?